Jag tänkte börja med att lite kortfattat presentera oss båda för eventuella intresserade läsare som inte känner oss. För att börja med mig, så är jag en kvinna i mina bästa år, jag har varit någonstans mellan 10 och 20 i sisådär 20 år nu, och kommer antagligen fortsätta att vara det resten av mitt liv. Jag är livsnjutare och jag anstränger mig ogärna, varken fysiskt eller mentalt. Jag är humörstyrd och påverkas starkt av väder och årstider, vintern är inte min bästa tid. Jag kan dock lätt motiveras av saker som många anser vara ”galna”, jag har livlig fantasi och även om jag ogillar tävlingar i organiserade former så är jag innerst inne en tävlingsmänniska, och en synnerligen dålig förlorare. Det bästa sättet att motivera mig är att säga ”du vågar aldrig”, eller ”det kommer aldrig att funka”. Då skall jag minsann visa dem!

Teddy är liksom jag en livsnjutare som inte anstränger sig i onödan, men till skillnad från mig finns det inget annat än mat som kan motivera honom. Han har inga som helst behov att hävda sig eller bevisa något, eller att vara till lags. Han är fullkomligt nöjd med att likt tjuren Ferdinand få lukta (äta) på blommorna och bli kelad med… Hans tillvaro är okomplicerad och odramatisk, och spänning i livet är ingenting han eftersträvar. Han är intelligent och beräknande, men hittar sällan på hyss utan använder sin hjärna till att leta efter mat eller komma undan träning. Smart kille, med andra ord…

Vi två utgör alltså en duo bestående av odisciplinerade soffpotatisar, varav en halva titt som tätt får allehanda infall som involverar allt från presenningstunnlar till skjutvapen och balansakter och den andra halvan inte kunde bry sig mindre. Vi skulle kunna tillbringa livet småmysandes, men jag har bestämt mig för att jag inte vill nöja mig med det. Vi skall utvecklas, och vi skall ha roligt! Lättare sagt än gjort, det blir ofta kramar och småprat istället för seriös träning. Denna blogg handlar alltså lika mycket om mig själv som Teddy, för vi har en del gemensamma drag…