Jag träffade Teddy för första gången en vacker sommardag 2009. Jag var på besök i mina gamla hemtrakter i Värmland och hälsade på min goda vän Lisbet Nässén i Ekshärad, och givetvis ville jag gosa med hennes hästar. Hennes gamla sto Winnie hade fått sitt sista föl, och denna bedårande lille kille kom nyfiket fram för att titta på mig. Och jag föll som en fura.

Jag har haft ett stort hästintresse under hela mitt liv, och träffat många gulliga föl men den här fläckige sötnosen var det något speciellt med. Då visste jag inte att han skulle bli min häst, men den saken blev allt tydligare under hösten… En grå marsdag 2010 insåg jag plötsligt att jag var stolt ägare till en 10 månader gammal Pintohingst med det tjusiga namnet SR Tall Handsome Stranger. Fluffig och gullig som han var blev hans smeknamn Teddy, och det passar honom än idag.

Jag har ingen utbildning på hästar. Jag har som så många andra gått på ridskolor, med både engelsk och westerninriktning, jag har haft egen häst, hjälpt andra med att sköta om deras hästar och även jobbat i travstall. Allt jag hade gjort tidigare hade jag blivit tillsagd av andra att göra, och utan att ifrågasätta hade jag gjort allt för ”andra” visste ju bättre. Och nu skulle jag plötsligt ensam ansvara för en liten krake som inte ens var året fyllda. Herregud, hur skulle detta gå? Vad hade jag egentligen gett mig in på?

Jag har inte ångrat mitt hästköp en enda dag! Teddy har redan lärt mig mer om hästar än jag har lärt mig under hela min livstid, och jag lär mig konstant nya saker. Faktum är att varje dag inser jag hur oerhört mycket mer det finns att lära! Jag vill ge honom ett så bra liv som möjligt, och jag vill att han skall trivas med mig. Detta har fått mig att öppna ögonen för hästhantering på ett helt nytt sätt, börja fråga och ifrågasätta, och aktivt söka efter information och alternativ för att skapa de bästa förutsättningarna för att Teddy skall få vara frisk och lycklig. Jag provar, och Teddy ger mig feedback.

Jag tänkte dela med mig av mina tankar och funderingar i den här bloggen, och även tips och råd jag har fått efter vägen, både sådana som har fungerat bra och sådana som inte riktigt passar oss. Mitt syfte är dels att få sammanfattningar på vad vi har gjort för att kunna utvecklas mer, men även att inspirera människor att våga känna efter vad som passar just dem, att våga prova, ta till sig och även förkasta metoder, hjälpmedel och redskap. Ibland blir det inte som man har tänkt sig, och då får man prova något annat, ibland går allt som på räls.

Välkommen att följa med på vår resa. Den har bara börjat…

 Anki och Teddy